MISSING DOG STOCKHOLM

Jippie! Nu finns gruppen i Sthlm på Facebook! Underlättar så det inte blandas ihop med andra hundar från hela Sverige. Vet hur det är att tappa bort sin hund, fruktansvärt känsla! Lilla Tyra var borta i 22 timmar, herregud, förstår fortfarande inte hur jag överlevde natten och kunde hålla modet uppe och orkade samla ihop folk. Kontaktade folk och styrde gruppen om hur vi skulle leta i skogen. Att jag inte bröt ihop! 
 
Tack vare hoppet! Jag visste hon hade fysiskt krafter att överleva natten ang kylan och ensamhet. Det var där jag trodde på henne och det bevisade hon att hon klarade det och var smart nog och sökte solen dagen efter och värmde upp sig i ett isolerat plats! <3

MISSING DOG STOCKHOLM   <--- tryck på länken så kommer ni till facebookgruppen.

Är Tyra reserverad mot människor...?

Nej är svaret. Hon är snarare ointresserad. Kommer främmande personer fram till mig på stan och jag har Tyra med mig, så igonerar Tyra personen helt totalt. Hon är inte intresserad att kolla vem personen är/hälsa på- och så tror jag att hon har haft noll tillit för människor, hon blev sönder stressad av att flyttas runt och inte alla var snälla mot henne. 
 
Så hälsar hon inte på människor, viftar inte på svansen och visar inte glädje för människor i onödan. Hon visar bara när hon verkligen menar det! 
 
Så var det med mig också - hon viftade alldeles för sällan svansen, det tog över ett år tills hon kunde börja vifta mer för mig. Nu gör hon det ofta, men ändå mindre än en "vanlig hund".
 
Nu när mina kompisar kommer hem till mig - visar hon riktigt glädje, hoppar och viftar på svansen, hämtar nån leksak/ben att visa upp. Så var det inte förut, hon låg kvar i hennes korg och tittade upp med ett öga och kollade vem det var, sen somnade hon igen. 
 
MEN om jag har visat för Tyra och sagt åt henne att den dära människan vill hälsa på dig. Så går Tyra försiktigt mot personen och luktar. Börjar personen klappa henne över huvudet, så ryggar hon tillbaka snabbt. Man ska ta lugnt och låta henne lukta i lugn ro, får hon göra det- får personen pussar av Tyra. Hon behöver sin tid, tid är allt för Tyra. Ingen stress eller påskynda för henne.
 
Så det har växt framsteg med hennes förtroende för människor - men visar inte glädje i onödan.
 
Dessutom har jag ju också lärt henne att inte hälsa på folk hur som helst. Men jag tror inte det beror helt på detta, utan delvis detta och delvis hennes bakgrund.
 
Det är så klart fördel och nackdel med detta, som i allt annat. Tex. när hon försvann - sökte hon inte upp människor, hon höll för sig själv. Hon hade gärna kunnat bli förvildad snabbt om jag inte hade hittat henne i tid. Enligt jägare hemsida kan en hund bli förvildad redan efter 48 timmar. Men när Azi försvann förut, så sökte hon direkt upp ett hus och stod där och väntade. Som tur körde mamma förbi huset och såg henne stå där.
 
Men när vi är på stan blir Azi glad av alla som försöker hälsa på henne, så får jag ofta säga till människorna "nej får inte klappa Azi". Men människorna märker snabbt Tyra inte är intresserad så går de vidare och jag slipper säga något. 

När är det dags att skaffa en till hund?

Jag och min kompis diskuterade om när det är dags att skaffa hund nummer 2?
 
Jag är inne i valpsjuka nu och vill ha en till hund - ,men jag säger nej åt mig själv, för jag har vissa saker att slipa på med Tyra först. Plus jag vill ha körkort först. 

Punkter på Tyras lista;
♥ Jag ska vara mer säker på att hon inte blir stressad i nya miljöer. Hon är på god väg, hon stressade inte upp i Leksand en enda gång. Men vill ha mer bekräftelse, så vi reser en hel del nu för att vänja henne vid helt nya miljöer och få mer bekräftelse om hur hon klarar av detta.

♥ Hon ska kunna sitta still och KVAR där nästan 100% när jag säger åt henne ifall det ska hända något och jag måste fokusera på att träna valpen.

♥ Kunna lite bättre med inkallningar.

Dessa tre saker är det största jag vill Tyra ska bli bättre på. Det är egentligen inte så stora problem som jag ska slipa på. Så det förvånar mig att det finns så många som har värre problem med sina hundar. 100% dragig i koppeln, biter främmande folk/sin ägare, anfaller joggare/cyklister, blir stressad på 1 sekund, inte vill bli kopplad, skäller av stress... Listan kan göras lång - ändå har de image att skaffa en till hund. Jag har frågat dessa ägarna om hur de har planerat att träna sin nuvarande problemhund + nya hunden. Jag har aldrig fått riktigt bra svar, de bara slingrar ur det eller byter ämne. Så jag undrar hur de tänker egentligen...
 
Jag vill gärna ha svar på hur de har planerat - så jag kan kanske få tips och råd inför min framtida valp med en Tyra som kommer nog aldrig bli riktigt 100% som Azi var.
 
Ni har kanske åsikter om när är dags/lämpligt att skaffa hund nummer 2? Tips och råd att ge mig? Era egna erfarenheter? Och ni som har problemhund och skaffar en till hund, berätta gärna! :)

Mörkret faller, olyckor händer lätt - ni har väl inte glömt reflex?!

Jag har efter många år av vägran börjat använda dessa fula gula reflex västar. Efter jag börjat köra nu insåg jag hur stort skillnad det är på folk som inte har reflex eller dom som har. Jag kör lätt på de som inte har reflex, sjukt hemskt. 



Däremot har jag alltid varit noga med mina hundar - överfyllda reflex på hundarna, men inte en enda på mig själv. Fan vilken egotisk människa jag är, hundarna kan ju förlora mig! Men bättre sent än aldrig... Jag minns inför varje höst köper mamma reflex saker till mig och min bror - men vi stoppar undan dom hela tiden. Stackars mamma som kämpade hela tiden :)
 
Men jag söker nu snygga västar - rosa färgade helst ;) Har hittat en hemsida där säljer rosa reflexvästar till människor, mycket finare än gula. Men ska kolla runt lite till - hit med tips om ni vet - innan jag beställer den.

 
Så matchar jag Tyra också som har rosa täcke med reflex på, rosa reflexhalsband, rosa reflexkoppel, rosa flexikoppel, rosa reflexväst. Så det blir liksom "Här kommer rosa gänget!" ;)
 

Facebook; - nej jag har inte facebook!

Några har frågat- nej jag har inte facebook, jag inaktiverade mitt konto för över en månad sen. Jag har tröttnat på facebook, det är bara av skit där. Jag känner inte för att ha facebook helt enkelt, den tar så mycket av min tid för ingenting. Jag klarar mig väldigt bra utan den och till och med jag har GLÖMT att den ens finns. Kanske aktiverar jag mitt konto igen i framtiden, men inte just nu, har inget behov. Å så den dumma "tidslinje" avskyr jag verkligen.

- Det finns en massa andra sätt att nå mig så :)

merry christmas & happy new year!


Häst i studion?!?!?!



Jag finner inga ord ...?! - Eller har jag en massa ord!!! Mormor berättade för mig att hon såg en häst på morgonsnyheterna. Jag bara öhh och fattade inget. Så kollade jag på tv4play. Alldeles riktigt ca en månads gammal föl var på studion. Och det värsta av allt - den satt/låg i en mans knä. Som den var en objekt, eller som en katt! 

Snälla hur behandlar man en häst så?! Att ta med den till TV4 huset, med alla människor - belysningarna - ljuder - kamerorna. Ursäkta mig, men djurplågeri är det i mina ögon! Hästar är inte gjorda för detta, de är inte gjorda för att leva in i människornas hus. De ska vara ute i naturen och vara i ett stall. Inte i en tv studio? 

Ja, nu har jag fått det jag vill ur mig! Ni kanske inte håller med mig, men det är bara min åsikt.

Finner inga ord!

Jag är en riktig otursföljd människa just nu. Det händer bara för jävliga negativa saker mig hela tiden... Jag är alltså kvar i Sverige, åkte aldrig till Italien måndags. Då åkte jag och Tyra till stugan några dagar istället, Azi var fortfarande kvar hos min vän i Älta.

Men idag samlades min lilla flock igen och jag släpper inte dom ur sikte på ett tag nu! Vi tre ska nog gömma oss under täcket i ett år!, så slipper jag hemska händelser och folk som sviker.

Nej, orkar inte mer. Förstår inte varför jag får all skit nu. Men åt andra sidan har jag fått se hur underbara människor kan vara när jag är i nöd. Söndags ställde en underbar vän upp för mig och Tyra! Och idag ställde en annan underbar vän och min familj upp för mig och Azi!

Ni vet vilka ni är, big love!

Jag älskar er, mina flickor!



Har nu beställt mer mat via foderbilen.se till hundarna som hundvakterna ska ha när de vaktar Tyra och Azi när jag åker till Italien om två veckor. Ligger just nu med Azi efter 2,5 timmars promenad i skogen. Mysigt, men en fästing kröp på mig och jag tappade den någonstans i filten. Känns lite obehagligt och jag inbillar mig hela tiden att den kryper någonstans hela tiden.

Var på en fest lördags och där utlöstes en hett diskussion mellan mig och flera av mina kompisar (som vanligt). De tyckte att jag var helt tokig som föredrog och rädda en valp framför ett barn om de båda två låg på spåret och tåget kommer. Och jag hade bara möjlighet och rädda en av de. Absolut väljer jag hunden, finns ingenting att diskutera om. Men de trodde inte sina ögon och frågade om jag verkligen tyckte hundar var mer värd än människor. Till stort del tycker jag det ja visst. Jag skulle ABSOLUT KUNNA dö för mina hundar. Ser inget problem i detta. Det var en intressant diskussion. Som vanligt var det tio mot mig, men till slut insåg de att jag stod fast det jag tyckte så gav de upp och jag gick med ett leende därifrån och min kärlek för hundar växte :)

Får ooooofta frågan; "Hur hinner du vara så aktiv med dina hundar och dessutom ha ett eget liv utanför hundvärlden?"

Mitt svar =

Jag lever i princip 24/7 inom hundvärlden. Men annars en enda som krävs är en almanacka och en penna, liksom PLANERING. Så flyter allt på. Och så dessutom har jag otroliga vänner som verkligen respekterar mitt livs passion. Jag är enda i min "kompis gänget" som är så djupt intresserad och äger hundar, så de har hjälpt mig och anpassat efter mig också. Men annars prio ett är almanackan och pennan.

- Visst har jag hoppat över mååååånga saker som jag velat göra men inte kunnat på grund av mina hundar, men jag får så mycket tillbaka och kompensation från annat håll som mina vänner missar.

Någon sa till mig för nån dag sen; "Du lever verkligen i två världar". Det stämmer lite faktiskt. Jag lever i en värld som mina vänner kommer aldrig riktigt förstå på, de vet liksom typ inte att jag har så många andra folk som de inte ens vet att de existerar som jag snackar hundar med och träffar med hundar. Sen när jag är med mina vänner så gör jag saker som dom gillar och är en annan Linda, kan man säga :)

Gay Pride Parad 5/8-11

Det var så härligt idag på Hornsgatan, Pride Parad. Alla lyste om sina ögon och delade med sitt hjärta för samhället. Man visar upp att de är härliga människor, precis som vi alla heterosexuella.

Jag lever ständigt med homosexuella - då döva är en minoritet grupp i samhället och så känner man nästan alla döva. Eller känner och känner - men man känner till och vet vilka dom är ungefär. Jag känner folk som är våldtäktsmän till homosexuella i dövvärlden. Man lever automatiskt med dom, omöjligt att undvika - svårt och förklara för er som inte lever i en minoritet grupp. Ett annat tex - jag ser inte mina vänner som har utländskt ursprung som invandrande även om några de flydde hit med sina familjer när de var liten. Men när jag ser en utländskt hörande person så tänker jag h*n är invandrande. Helt sjukt. Vi har så stort identitet, att jag ser dom är döva och skiter i vart de komifrån eller om de är homosexuella. Man får bara acceptera det, vi är så liten grupp att vi alla accepterar alla helt naturligt. Och man får så mycket tillbaka, man lär sig så mycket, dela i flera olika upplevelser.

Jag blev så tårögd när jag såg mina vänner gick därnere på paraden, de var så stolta och sjöng "Döva homosexuella är stolta!". ÅHHHHHHHH!

De första 3 bilderna - deaaaf ;)





ALL KÄRLEK ÄR BRA KÄRLEK. TIDLÖS KÄRLEK.

Mina tankar går till Norge!

Det är så fruktansvärt ofattbart det som hände i Norge. Man blir så tårögd när man läser på aftonbladet... Tankarna går till mina vänner och anhöriga i Norge och alla ungdomarna som fick vara med om och de som miste sitt liv... Helt orättvist...

Wohoo lite över 300 läsare måndags!

Bloggen rullar och rullar bara på. Jättekul, och så älskar jag att blogga om mina älskade.
Jag borde nu också fixa lite snyggare i bloggen som en sida med prestation och kontakt osv...
Någon som kan hjälpa mig, då jag faktiskt är helt störd på datorer ;)

Inlägget är för dig

TYRA, DEN HEMLIGSFULLA



Jag har nu haft dig exakt åttiosju dagar! - Tiden går så snabbt, så många dagar har vi varit tillsammans. Men ändå är det få dagar, med tanke vi ska vara tillsammans flera år till!

När jag hämtade dig- visste jag i princip ingenting om dig. Jag fick felaktig information om att du var lugnaste hund som de, på hundhemmet, någonsin har träffat, då tänkte jag att du var som Azi, riktigt lugn och tar allt med ro. Men du är helt motsatt mot Azi. Du har massor av energi, älskar att få jobba, otroligt lättlärd och kräver en hel del om man jämför med Azi. Jag fick också information att du var ungefär 43 cm hög, hela 7 cm mindre än Azi. Men när jag träffade dig, du var ju större och högre än Azi. Men att du var helt underbar hund stämmer med annonsen.

Jag tog med hela mitt hjärta för att ge dig ett bra start hos mig och själva ditt eget liv. Jag såg ganska snabbt att du var en stressad hund som behöver vägledning till ett lugnt och tryggt liv.
En sån unghund som blivit vilse med sig själv och behöver få lära känna sig själv för att bli stabil. Jag började först tänka att du var en understimulerad hund som hade mycket överskottsenergi.

Men efter en rad av olika fysisk och mental aktiviteter insåg att det var något annat. Det var svårare och se inåt till sitt problem i sin egen bubbla. Då tog jag hjälp utifrån som kan se inåt utanför bubblan lättare och det hjälpte otroligt mycket. Jag förstod mer vad som handlade om, så genast nästa dag gjorde du framsteg och hittills har du blivit lugnare för varjedag i olika situationer och verkar vara mer och mer tryggare i dig själv. Vi är på god väg till den riktiga du, Tyra, kommer fram.

Du har en väldigt speciell personlighet som är obeskrivlig. Du visar mycket med kärlek, det är inte så att du hoppar och pussar ihjäl mig som Azi gör, du ger mig på ett annat sätt. Unikt sätt.
Däremot hemlighetsfull.

Jag är inte sån som har lätt att fästa mig vid nya hundar. Liksom människor. När jag väl börjat tycka om någon hund eller människa, visar jag det hela med mitt hjärta, att det kan bli lite mycket ibland. Men det är för jag bryr mig så om hunden/människan och vill allt denne väl. Så därför gör jag allt för dig, liksom med Azi, med tanke all tid jag har lagt på dig/er och struntat i omgivningen.

Jag ser fram emot många år med dig. Och nu kan jag säga att jag älskar dig!


Vilken klövjeväska ska jag välja?!

Azi har sin klövjeväska från Gibbon C. Azi behöver som sagt inte bära tungt, utan bara max 1kg, och den funkar bra på Azi som behöver det lätta. Men med Tyra ska jag låta henne jobba mer, och verkligen träna på ett annat sätt än Azi. Så hon behöver något som kan bära tyngre, tåligare, tuffare, stadigare och sitter väldigt bra.

Jag har kollat runt lite på kända märken, ändå känns det svårt att bestämma mig. Men den ruffwear verkar vara bäst, då den har "Y-sele" i väskan, så det är lättare för hunden att röra på sig..?

- Hit med tips och era erfarenheter!

Arrak Hundväska - 295 kr


Ruffwear Klövjeväska - 1245 kr

Klövjeväska från Snowdogs - 1700 kr


Klövjeväska Zack & Zoey - 399 kr

Bry er inte om vad andra tycker - stå på er och ropa efter hjälp!

Jag har aldrig upplevt den känslan förräns nu när jag har Tyra! Men jag har alltid varit mer eller mindre meveten om det.

Att man ska aldrig dölja sina fel med sina hundar, att man har misslyckats med något, eller man inte vet hur man ska göra med sin hund (uppfostran/foderval/päls/- allt). Många förnekar att de har problem med sina hundar och flyr från kurser/hundträffar osv. När det är DÄR de kan få hjälp, de är rädda att bli snett tittad av folk. Ja, absolut det finns folk som ser ner på andra som inte har lyckats så bra med sin hund. Men det finns folk som är otroligt villig för att hjälpa och kurser/hundträffar är ju syftet att man ska utbyta sina erfarenheter och få hjälp för att bygga på ännu bättre relation med sin hund.

Jag har aldrig haft problem med att ta med Azi överallt och i större hundgrupper osv. Azi har alltid varit lugn, jag har istället haft andra problem med henne, så har jag alltid stickts ut och ropat efter hjälp. Man ska erkänna för sig själv att man har problem med sin hund, det är då man utvecklar som hundägare. Förnekar man så backar man bara bakåt hela tiden och gör ingen framsteg med sin hund. Även ibland var problemen minimal att jag tyckte det var pinsamt och be om hjälp, men jag svalde min stolhet och bad om hjälp och det ledde till att jag och Azi har världens bästa relation nu!

Detta ska jag fortsätta med Tyra, precis som jag gjorde med Azi. Fast med Tyra är problemen större. Hon hoppar och skäller, skriker, hoppar framåt, blir rastlös på en gång, kan inte gå fint i koppel i större hundgrupp osv. Så har jag faktiskt känt känslan som jag aldrig haft förut "Jag har ingen lust och träffa flera hundar med Tyra, hon uppför sig kasst och så skäms jag och tycker det är jobbigt.", då faktiskt jag förstår folk om sitter fast med sina hundar- men nej, man måste svälja sin stolhet och åka dit istället och få hjälp och träna hunden. Det är då man utvecklar sin relation till hunden och så försvinner problemet småningom och så bir det mycket friare för er att ta med hunden överallt!

Vill man lyckas med sin hund; Måste man alltid erkänna för sig själv "Det här kan jag inte, jag måste ha hjälp", "Det här metoden funkar inte på min hund, jag måste be om hjälp för ännu fler metoder", "Jag har gjort fel med min hund och kört fast, jag måste ha hjälp för att komma loss".

Man skaffar väl en hund för att man ska ha världens bästa kompis - och vägen dit får man jobba för!

Kämpa på så får ni höra det jag hörde av en hundinstruktör på en kurs för ett par år sedan; Du och Azi har en kontakt som vi alla kan bara drömma om - Gissa hur stolt jag kände mig då ;)


Jag brukar aldrig bry mig om taskiga kommenterar. Ju mer läsare jag har desto fler taskiga kommenterar. Men det här är undantaget.

En Sara skrev; "Fan vad jag hatar en åsna som du som ska försöa se tuff ut med sina mördar hundar, Din osäkra jävla åsna".

Hon bryr sig inte alls om såkallade mördarhundar som jag har, hon bryr sig bara för jag är Linda. Jag vet precis vem du är, Sara. Och det är omoget att lägga sig i en annans relation. Rena rama sandlådans beteende ska du veta. Du vet liksom inget om oss. Han har tydligen inte berättat allt eller bara överdrivt för dig. Sorry. Men fortsätt du med din svartsjuka och nu har du visat för världen vem du är och hur du kan vara. Lycka till i sandlådan i fortsättningen, jag tänker inte hamna dit tillsammans med dig. Jag stannar kvar här med mina mördarhundar.

Ska det verkligen vara tillåtet att folk kan skaffa hund utan bra skäl?

Jag gillar inte att folk köper hund och skälet är "då har jag inga bortförklaringar till att inte motionera".

En hund kräver mycket mer än så, hunden ska inte bli ett objekt för att få oss motionera mer. Att ha en hund förblir det ett visst livstil. Inget blir sig lik som när man var ickehundägare.

Okej jag erkänner- jag HATAR att promenera, och skulle aldrig bege mig ut i skogen om jag inte hade nån hund med mig. Men jag ÄLSKAR detta när jag har en hund med mig. Det gör otroligt stort skillnad att ha en hund som sällskap eller en människa som sällskap i skogen/på promenad. Men jag har inte hundar för att motionera mer, utan jag ÄLSKAR detta livstil och vill leva med hundar. Jag är ute i skogen osv bara för mina hundar ska få de motion de behöver och jag glädjs över att se de lyckliga och trötta efteråt, ingenting för min egen skull att få upp konditionen, men jag får det på köpet.

Vill folk motionera mer och tror att en hund ska hjälpa- fråga era grannar om ni kan låna deras hund eller låna en hund från hundstallet. Istället för att skaffa en hund som lever minst tio år för att du ska motionera mer.

Alla vet att det fungerar en period sen går det sönder och man måste söka upp ett nytt sätt att få upp motivationen för att motionera. Så vad händer med hunden när hjälpen och motivationen försvinner och hunden förblir ett besvärlig objekt? Hamnar på blocket för tidbrist.

Vad tycker ni?


Då menar jag alltså inte de som har handikapp eller sjukdom som gör att de måste röra på sig livet ut och vill ha ett seriöst träningssällskap. Utan dessa vanliga barnfamiljer vars mamma som tycker hon fått för mkt fläsk på kroppen som hon vill ha bort, tex.

Överstimulerar jag min hund?

Jag fick frågan av en anonym nyligen om jag överstimulerar min hund.
- "
Aldrig funderat på att om du överstimulerar din hund?"

Svar till anonym
- Först vill jag säga tack att du tycker jag aktiverar min hund. Det är väl ett måste när man har en hund. Inte många aktiverar sin hund alls faktiskt.

Nej, absolut inte, jag överstimulerar inte Azi. Hon får massor av vilotid som jag inte skriver i bloggen. Hon är ju hemma 2-3 dagar i veckan från mitt jobb och hon får massor av vilotid emellan hennes aktivering. Jag ser till att hon vilar ordentligt, och så klart äta/dricka ordentligt. Hon får också massor av avslappnings massage av mig.

Hon får det motion hon behöver endast på hennes nivå och får det vila hon behöver
Skriver jag att hon har dragit DW/burit klövjningsväska, betyder inte att hon jobbar 1-2 timmar. Utan det är så att hon drar 20 minuter AV 2 timmars promenad. Det är en av hennes vardag att jobba med höfterna då hon har dåliga höfter och måste hållas stärkt hela tiden av musklerna. Vi har även ett program av veterinär och fysioterapi om hur Azi ska jobba för att må som bäst.

Det är så mycket som jag inte skriver i bloggen, jag skriver bara när vi är som mest aktiv nästan – och annat som vilo, korta rundor, händelser, mitt privata liv skriver jag inte i bloggen. Du verkar tro att bloggen säger allt om vårt liv, men nej det är så mycket som ni inte får läsa om.

Och så kräver en American Staffordshire Terrier mycket av motion fysiskt och psysiskt för att bli en lugn harmonisk trygg hund :)


Mannen som lever med vargar

- Världens bästa bok någonsin! Jag har aldrig gråtit till en bok från den första sidan till den sista! Inte för det är sorgligt eller hemskt - utan för det är FAKTA om naturen, om hur vi människor håller på att förstöra, eller har redan förstört så mycket. Människor förstår inte hur mycket man har förstört för sig själva. Vargarna är en av de viktigaste varelse i naturen om världen ska hållas stabil och att alla ska kunna må bra. Och jag blev så rörd över hur underbara vargarna och resten av djuren i världen är, det är helt otroligt häpnadsväckande om hur de överlever naturen och har inga hjälpmedel - utan är så beroende av sin flock och de har bara sina tänder och kroppsspråk.

Det är så pinsamt; Vi människor har massa av pengar, vapen, hjälpmedel - och vi klarar det sämre än djuren.

Det kändes som att boken säger allt jag har tänkt och tyckt i alla år utan att kunna uttrycka mig OM HUR JAG TÄNKER och VAD JAG MENAR. Där i boken fanns allt svar på hur jag hade känt och tyckt. Helt otroligt att det finns en bok som handlar om allt precis vad jag tycker, äntligen liksom! Och att jag inte är ensam om, Shaun Ellis är helt otrolig människa. Jag skulle kunna döda för att han ska bli min man, nästan ;)



Shaun skrev en stycke boken som jag tror verkligen på; En gång i tiden levde vargen och människan sida vid sida, och båda respekterade och drog nytta av den andras sätt att leva. Sorgligt nog är den tiden förbi, och jag tror att det har inneburit en stor förlust för oss. Det naturliga balansen i naturen som de hjälpte till att upprätthålla har upplösts, och flera arter, inklusive vår egen, har fått leva okontrollerat och ohälsosamt - i ordets rätta bemärkelse. Det här låter kanske inbillning, men jag tror att förutom det faktum att vargen kan läka naturen och återställa balansen, skulle mänskligheten må bra av återingen ha vargar ylande i skogarna. Vi har mycket att lära av den lojalitet de visar sina familjemedlemmar, deras sätt att lära upp och uppfostra sina barn, deras sätt att ta hand om de sina, och de omständigheter under vilka de använder sina mäktiga vapen för att döda.

Kaptiel 24 är riktigt bra för oss som ska skaffa en valp. Där beskrivs om hur vi ska välja valp från en kull och det motsvarar vilket roll hundarna skulle ha om de hade levt i en vilt flock - vargflock. Det var så intressant och så börjar jag faktiskt fundera på hur jag skulle välja en valp. Det finns tre beteenden som valparna kommer bete sig och det är så olikt. Valparna som skulle annars ha dessa rollerna i en vargflock;

Alfahane/hona - en alfa valp sitter längst bak och bevakar kullen och omgivningen. Men människor tror att de som är framåt och rusart för att hälsa oss är ledaren i flocken, det är tvärtom. Hunden blir lätt att träna och är lättlärd, men den väntar hela tiden på att hitta ägarens svaghetstecken och det är DÅ de tar över flocken, det kan hända när den är 6 månader eller 2 år, när som helst. Om inte du konstant ligger steget före hunden alltså.

Betadjuret / verkställaren - är den valp som är orädd och kommer fram till dig när du kommer till kullen för att välja en valp. Hunden tänker inte - den bara hugger in, den är som upprätthåller discplinen, polisen, livvakten. Hans roll är att skydda flocken - så de tänker inte, de gör bara deras jobb och det är dom som håller att flocken följer flockens regler. Det blir en sån hund om vi väljer en sån valp från kullen, får vi en sån vaksam och nervig hund som inte tänker för sig. Får hunden inte ligga i soffan, så ser de till att barnen i familjen inte får ligga där också, regler ska hållas för alla rättvist.

Kvalitetskontrollanten - de är utmärkta som sällskapshundar,  - men kan ha problem med skällande, för det är de som håller utkik för fara och sen varnar för flocken om nåt skumt är på gång. I kullen kommer de inte fram till oss, eller inte sitter bakom och bevakar, utan de ligger och trycker i ett hörn med ett öga vaken.

De kanske inte stämmer 100%, hundar har avlats för att bli sällskapshundar, men var och en har självklart varginstinkter kvar och så stämmer det nog mer eller mindre. Jag har ju inte sett hur Azi var när hon var valp - men jag kan tänkas att hon är Kvalitetskontrollanten, hon är utmärkt sällskapshund, lätt att träna, är nöjd med att lyda och få mat. Och hon varnar verkligen om det är något skumt tycker hon, till och med om hon ser en fågel flyga utanför fönstret.



NI ALLA MÅSTE VERKLIGEN LÄSA BOKEN. VERKLIGEN ETT MÅSTE!
Igår köpte jag hem boken, jag bara måste ha den på min hundhylla. Shaun Ellis ...

Tidigare inlägg
RSS 2.0