9 november - 09

Igår var jag riktigt orkelös, orkade ingenting och jag har snälla föräldrar som tog med barnbarnet på en promenad på 2 timmar. Azi följde med dom utan problem, hon brukar vara ängslig och gå med andra utan mig, men igår var det inga problem alls - skönt med framsteg! Övning ger färdighet! Jag blev tipsad av Hundstyrkans Linn Svensson att min mamma skulle träna med Azi små saker därute och jag berömmer Azi när hon lyssnar på mamma. Det har gett resultat! :)


Jag och Karin julen 1996.

Idag är 9 november, det betyder en dag kvar till min bästa vän som dog i hjärntumör för 12 år sedan, 1997. Glömmer aldrig händelsen. Hon hade gått in flera sjukhusbesök under året, 11 november skulle hon påbörja strålning mot tumören. Den var väldigt elakartad och låg inne i hjärnan därför var det omöjligt att operera bort. Men något hände när vi åkte hem med min bil från ridskolan, Karin hade tittat på mig rida den dagen för att följa med mig hem och leka. Det var tänkt... Men under bilresan hemåt betedde Karin väldigt konstigt och hennes ansikte blev helt vitt. Hon var okontaktbar helt plötligt, vi som satt och skrattade hela vägen innan. Jag som tio årig flicka och sade till min mamma; "Något är fel med Karin." Mamma tittade i backspegeln och gasade hemåt. När vi var på parkeringen kräktes hon i vår bil och hade jätte ont i hjärnan. Jag sprang in till vårt hus och skrek PAPPA! Pappa kom och rusade till parkeringen och pratade med min mamma. Sen ringde pappa 112 och Karins föräldrar. Amublansen kom strax efter och sista gången jag såg Karin, var då hon låg på båren och hissade in i ambulansen. Mamma följde med till sjukhuset. På sjukhsuet kunde de konstera att tumören har plötsligt spruckit och exploderat. Hela kvällen grät jag och frågade föräldrar; Varför? Varför hon? Vad kommer hända? Kommer hon bli bra? Stackars mina föräldrar, dom vet ju lika lite som jag och kunde inte ge mig exakta svar. Nästa dag fick jag stanna hemma från skolan, jag orkade inte gå dit efter hemska händelsen med Karin.

Eftermiddagen när jag skulle gå och hälsa på min granne, Anton. Han är också döv och har gått samma dagis som jag och Karin ända upp till grundskolan. Där fick jag veta av Antons mamma att Karin hade gått bort under natten. Jag bröt ihop och grät och grät. Jag hade förlorat min bästa vän, Karin. Vi lärde känna varandra när vi var riktigt små och hade sommarställe bara 100 meter från varandra. Lekte alla somrar. Första sommar 1998, var det otroligt tomt och ensamt på stugan... Ingen Karin mer, aldrig någonsin mer...

Men en vinter kväll några år senare kom Karin och hälsade på mig i mitt rum. Jag och Malin, hon är även min barndomsvän som var riktigt bästis med Karin. Vi satt vid min skrivbord och pratade om allt. Långt in i natten. Helt plötsligt öppnade dörren till mitt rum, jag tänkte det är säkert mamma som vaknade av störningar av oss. Men nej, det var ingen där... Vi blev jätte rädda och hoppade in i sängen. Jag har ett foto på Karin på dörren, sekunderna efteråt föll fotot ner på golvet. Vår teori är att Karin hade gått in i mitt rum genom dörren och ville tala om det var hon, så tog hon ner fotot. Älskar dig, Karin!

Imorgon har jag förhinder, så idag kl 11.00 ska jag, Azi och Anton åka buss till Skogskyrkogård och hälsa på Karins grav. Ska även promenera runt kyrkogården och hälsa på farfar&farmors minneslund.

Kommentarer
Postat av: Ira

Sorgligt.. minns det där med Karin, vi har också upplevt en dödsfall i vår klass vi var också bara 10 år gammal som du, och hon var också en väldig NÄRA vän till oss o plötsligt var hon borta, det var ofattbart!! Svårt för oss som var så unga förstå vad som hände och vi fick tidigt inse vad döden är...



Roligt det gått bra för Azi och mormor och som du sa, man ska berömma henne för att hon lyssnar på mormor , morfar eller din bror eller ngn annan..

Mio lyssnar till max på min mamma men inte min pappa, han vet bara min pappa är en snäll gubbe som ger ost eller gottis samt tryggt sitta hos pappa när jag och mamma försvinner ifrån honom. men inget mer..

2009-11-09 @ 10:07:27
Postat av: Cissi

vad hemskt! måste ha varit väldigt jobbigt att vara med om något sådant när man bara är barn.

2009-11-09 @ 10:31:55
URL: http://ceciliakaye.blogg.se/
Postat av: Elena

ja, jag tror också det var karin som gick in i ditt rum. efter allt jag upplevde med mommo så tror jag att de döda kan åstadkomma saker.



kram!

2009-11-09 @ 12:27:20
URL: http://yelenay.blogg.se/
Postat av: Jonna

Tack, visst är bilden fin? :)

Jag var i Sthlm och utbildade mig till Freestyleinstruktör för ett par veckor sen så bilden är därifrån. Jag bor ett par mil söder om Jkpg, inne i djupaste skogarna av Småland.. :)

2009-11-09 @ 15:40:22
URL: http://jonnasfantastiskaliv.blogg.se/
Postat av: Patricia & Duke

Vilken hemsk historia =/! Jag tror också att det var Karin som hälsade på :)!

Så du har också varit hästtjej?



Hade en kompis vars kanin också var aggressiv, fast bara mot mig för den gillade inte min kanin (som är supersnäll mot alla, trots att han är okastrerad). Den liksom hängde sig fast i mina kläder osv. Inge kul så förstår att du inte ville vara nära din andra kanin! Måste ju varit nått sånt eftersom båda hade något fel.



Jo jag är jätte orolig men han är ju van vid att sitta i bur, dom har speciella utrymmen för djur med ljus och värme sen får han ju lugnande så han kommer ju inte fatta vad som händer. Men det känns ändå hemskt, tycker man borde få ta med stora vovvar också, dom borde ha speciella säten längst bak för större vovvar tycker jag, kanske men en grind eller något ^^,! Oså kan det ju vara regel på att hunden inte får vara aggressiv eller liknande.

Tjänstehundar får ju åka i kabin oavsett storlek, man kanske kan smussla med Duke in där, låna ett täcke där de står "hund i tjänst" på ryggen kanske? :D

2009-11-09 @ 15:54:34
URL: http://dukesdagbok.blogg.se/
Postat av: Sara

Usch, vad fruktansvärt att förlora en vän sådär!



Jag vet faktiskt inte vem som säljer honom, om det är uppfödaren eller inte. Men dessa småhundar är ju så svåra att stå ut med ;)

2009-11-09 @ 15:58:00
URL: http://lifewithtexas.blogg.se/
Postat av: Silje

sv: Ja, jag läser den Män som hatar kvinnor nu, är snart klar med den. Såg den på dvd för några månader sen. Skall läsa klart de andra böckerna för jag ser filmerna :D Älskar att läsa och han är rätt grym han Stieg Larsson!

Lite stor bak, men då värmer det bara mer på rumpan ;)

2009-11-09 @ 16:18:27
URL: http://lifeofcs.blogg.se/
Postat av: Carina

Vad sorglig historia. Så jobbigt att mista sin bästa vän i den åldern

2009-11-09 @ 20:41:08
URL: http://tysonochganget.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0