Idag på eftermiddagen tog jag och Azi en mysig skogspromenad och gick förbi Strålsjön. Jätte fint med solnedgång, nästan. Azi gick dock i flexikopplet hela skogenturen, hon skulle ha sin vilodag idag. Nu ikväll har jag gjort nagel manikyr åt henne. Hon låg på ryggen på mig helt avslappnat och somnade, sen blev hon jätteglad när hon fick sådana torkade strupe, kycklingmage som belöning efteråt :)



Denna här veckan har det börjat en hund hos oss i dagiset, en hundras som jag har aldrig träffat förut tror jag. Mudi, är rasen. Han är speciell, men väldigt lätthanterig och jättevänlig. Lite känslig. Blir intressant och lära känna en sån ras. En vallhund, om jag uppfattat rätt.

Idag jobbade jag som vanligt 9-18, skulle stänga. Så brukar jag vara ensam på jobbet 17-18, då en kollega har gått. Hon gick vid 17 och vi hade ca 12 hundar kvar som skulle gå hem under en timme tills 18. Jag satt och läste Härliga Hund, vid 17.10, kom en ägare som hade en schäfer. Jag hämtade hunden och lämnade hunden vid dörren till matten, hunden var glad och sprang runt matten som vanligt.

Så såg jag en kille runt 30 år som jag har aldrig sett förut komma. Han hade sådana byggarbyxor och en fleece tröja, jag tänkte han kanske skulle kolla nåt hos oss. Det brukar komma sådana byggarkillar ibland och kolla hos oss, eller posten som ville prata med oss.

Men han betedde sig väldigt skumt och verkade inte veta vad han själv ska göra. Han började titta in genom fönstret framför näsan på mig. Jag frågade honom vad han ville och sa att jag var döv. Han bara tittade runt, tog inte riktigt ögonkontakt med mig och plötsligt sa han något snabbt, jag såg inte vad han sa. Jag frågade vad? Han sa det igen, jag förstod inte - han pratade för otydligt. Så tog jag fram papper å penna, å skrev "Ska du hämta nån hund"? Han läste och det dröjde några sekunder innan han sa ja. Och jag väntade på att han skulle säga namnet på hunden, men han sa inget. Så frågade jag "Vilken hund?". Han började fundera, så jag insåg att något inte stämde. Han sa nåt namn, men jag kunde inte uppfatta vad det var och bad honom skriva. Så skrev han "Whisky", och det finns ingen hund som heter så hos oss. Så jag förstod att han var ingen hundägare och skulle bara chansa nån hundnamn och stjäla hunden!!!!!!!!!!!!!

Jag sade bestämt nej, så började han fundera ut en ny hundnamn, så stängde jag dörren snabbt och låste. Men han stod kvar och tittade in genom fönstret- blev så jävla rädd! Jag gömde mig nästan i köket och kollade ut lite och han stod kvar utanför rätt länge, sen ringde det på dörren- blev så rädd men såg det var en husse till en av hundarna, så hämtade jag vovven och öppnade försiktigt dörren. Killen var borta, bara hundens husse stod där. Jag var rädd resten av timmen och nu vågar jag inte stänga igen, inte ensam iallafall!

- Och så klart om han hade sagt rätt namn, skulle jag kolla med chefen först om det stämmer. För vi lämnar inte ut nån hund till okänd om inte hundens matte/husse har sagt att det kommer någon annan och hämtar hunden.

Start-stopp träning med Azi, höst 2008.

Jag har varit själv aktiv i sporten med Azi 2007/2008. Med Örebro gruppen. Körde DW promenader tillsammans och tränade start-stopp. Vagnstränade vid Bista kapplöpnings bana. Som tyngst hade Azi dragit 200 kg, det gjorde hon efter ett års träning 2 gånger i veckan med Örebrogruppen, dessutom en enda gång bara hade hon dragit 200 kg. Det gäller till och med DW, Azi drog förut 4-8kg kätting. Aldrig mer än så.

Jag visste då inte så mycket om sporten - jag var relativt ny i sporten. Azi med. Så jag var mycket inne i SWBA (Swedish Working Bulldog Association) forumet och lärde mig massa nya saker. Frågade en massa frågor till tränarna i Örebrogruppen. Första intrycket av sporten varit positivt. Människorna är väldigt hundkär och såg till att hundarna drog med lagom av vikter. Med vilo emellan och stretchning.

Men när sporten blev större och större i Sverige, kom det in mindre seriösa människor med sina så kallade renrasiga pitbull hundar. Sen började jag märka att inte ens seriösa hundägarna som ville hundens väl och hunden ska få en arbetsuppgift och göra något kul tillsammans med hunden. Nej, hunden ska vara den starkaste och det är väldigt cool att hunden kan dra 700 kg efter tredje ronden av vagnen.

Det blev mer och mer med vikter, massa vikter. Detsamma gäller med DW, massa vikt och flera kilometer. Tränarna i gruppen sade inget, inte ens andra aktiva i gruppen. Så man kan börja undra vart Weight Pull är på väg till. Var finns den hundkära människor som ville sin hund väl? Det känns som människorna konkurrerar med andra i sporten om vems hund är starkast.

Det fanns en hund som har startat sin första WP tävling, utan hunden ens har dragit vikter på vagn nån gång alls. Ända tillät ägaren sin hund dra upp till 500 kg. Detta är rent av djurplågeri - och det förvånar mig att tävlingsledaren eller veterinären på plats inte sa något alls?

Det finns självklart fortfarande seriösa hundägarna som tar hand om sin hund och tränar hunden på ett sunt sätt. Fortsätt så! Se till att de oseriösa ska inte förstöra en fin sport, Weight Pull, som är bra på alla sätt. Lydnad, fysiskt, mentalt - allt ingår i sporten, annars lyckas man inte. Sporten gills, jag tycker om sporten, så länge det är sunt och behandlar hunden rätt.

Tänk er - hunden gör inte för att de ska motioneras och bli duktig i Weight pull, hundar gör det för att få belöning och tycker att det är kul.

Inlägget är inte riktat mot någon - utan det är förundringar jag har och mina åsikter. Mitt intryck av sporten har tyvärr förändrats, beror det på hur människor behandlar sin hund, som jag inte tolerar?, eller inbillar jag mig totalt?, eller något annat? Vad tycker ni själv om detta?

Azi har åkt skidor, eller ja sprungit bredvid hela helgen! :) Azi har haft det jättebra på landet, hon sov på hennes fårull stolen som vanligt och njöt av brasan, dock utan mig som inte var i Stockholm under helgen. Nu ligger hon i soffan och sover djupt, laddar inför en ny vecka imorgon.

Jag fick vår känslor förra veckan när jag var ute och gick med dagishundarna - det droppade från träd, snön smälte snabbt, såg ekorre som skuttade runt och dessutom en jätte råtta som sprang förbi oss. Det kändes som att djuren börjar vakna nu, neeej- ge mig mer minus grader och massa mer snö. Det är fortfarande vinter, bara januari. Våren får komma först om 2 månader!



Lilla klumpiga Azi ska skada sig i skogen.

Idag var det fullmåne och det lyste hur starkt som helst över grusgropen (Ältadalen), så gick jag och Azi dit och busade en timme. Azi hade varit hemma idag för jag hade en del viktiga ärenden på stan och Azi kunde inte följa med överallt tyvärr.

Så jag mötte en energisk och pigg hund när jag kom hem - bums ut och leka! Sen fortsätter hon med hennes busiga sida hela kvällen. Hon skulle sno (bita) på alla tomtar (vi har fortfarande gran och julsaker kvar, de brukar va kvar tills feburari nästan ;)) hon såg och skulle bita mammas tofflor som såg ut som en leksak, bet nästan mammas fötter. Hon var helt vaken i ögonen och var så busig, men efter en lång lekstund tröttnade hon och gick upp hos min mamma och strax efter somnade hon :)

Nu de senaste veckan har Azi träffat en hund som är instabil, som behövde hjälp av Azi. Den är en blandras som alla tycker att de är familjehundar och är jättegulliga. Men med fel bakgrund kommer de oönskade beteenden hos dessa hundar, och det är människors fel. Han var hos två knarkarmissburkare tidigare och en av de har klippt sönder hans svans med en vanlig sax. Och det sorgligaste är att han är nu så trogen mot människorna - men gör utfall och är osäker mot andra hundar, liksom när det är människorna som har varit elak mot honom inte hundar.

Men iallafall han var så osäker och rädd. Gjorde sån utfall mot alla hundar han ens ser. Så bestämde jag att skicka Azi till honom. Jag litade 100% på Azi och hon fick gå in utan koppel och allt, och Azi kände på en gång hans "stress energi", så igonerade Azi honom totalt och började nosa på möblerna istället. Så blev den hunden genast lugnare och började nosa på Azi som fortfarande inte ens bryr sig om hunden. Men plötsligt testade den hunden och gjorde utfall och nafsade på Azis nacke. Men vad gjorde Azi?- Hon stod stilla och rörde inte en enda och bara såg på mig. En annan person som hade hunden i koppel drog bort honom. Sen efteråt gjorde han inte nåt utfall och var hur trygg som helst med Azi. Det hela tog bara 5 minuter. Jag är så stolt över min lilla Azi, blev så rörd!

Om jag hade Azi från valp- så kanske skulle jag ha utbildat henne till terapihund för människor och hundar. Hon påminner så mycket Cesar Millans Daddy, utav vad jag sett på teve iaf.

Nu är vi hemma igen i Stockholm och allt är nästan som vanligt igen, suck. Idag jobbade jag 4 timmar och det var 8 hundar på jobbet, rätt lugnt ändå. Tog en längre promenad på förmiddagen med dagishundarna. När jag slutade vid 13, åkte jag hem på en gång. Så drog jag, Azi, Peter och 3 hundar ut till skogen och tog en myspromenad. Gick även över Strålsjön på isen, lite läskigt, men de höll, haha. Tog lite bilder - här är 2 st. Azi var glad när hon kom ut till skogen och kunde sträcka på sig. Hela kvällen har hon legat i sin bädd och sovit gott. Nu ska vi ta en sista kvällsprommis.

Vi behöver fler tips på hjärngympor, då jag tycker våra börjar bli lite tröttsamt och uttjatat. Tips?? :)




Angående inlägget om min funderingar om hund + nyår - det uppfattas som kritik eller personliga påhopp av några. Det är inte alls så, jag har väl rätt att fundera och ni flesta vet att jag verkligen brukar anlysera hur andra brukar göra med sina hundar i ALLA situationer. Bara för jag är så intresserad av hundar och jag vill bara lära mig mer. Era kommenterar och på msn osv, tar jag INTE åt mig eller försöker försvara mig eller ser det som att ni kritiserar mig,-nej, för vi skriver väl på bloggen för att utbyta erfarenheter och lära sig nya saker om hundar. Jag har gjort och gör massa fel med hundar, jag är inte perfekt, det är inte ni heller, vi utvecklas hela tiden och det är ett bra sätt med blogg - man kommer i kontakt med andra folk och så kan man utbtyta erfarenheterna och utveckla sig mer och få mer tankar. Jag säger inte att jag har rätt - jag skrev faktiskt i början att jag INTE har nån större erfarenhet av att ha en hund som är skotträdd, för jag har aldrig haft en. Jag är bara tacksam att ni kommer med era åsikter, för jag kan ändra mig och lära av er. Absolut.