Vart på en hundträff med Tyra i Västerås. En likadan träff jag var med Azi i juni här i Stockholm.
Vi åkte hemifrån imorse 8, shiiit svårt och vakna då jag la mig inte direkt tidigt igår :) Tyra var förväntansfull. Jag undrade hur dagen för henne skulle se ut- fiasko med massa stress, eller skulle jag lyckas och få henne bli kolugn.

Första etappen vid slussen när vi klev av bussen - kissade hon direkt på tunnelbana perrongen. Hon blev spänd och stirrig och skulle gå snabbt. Jag använde kroppen och försökte få hennes uppmärksamhet. Hon svarade på detta jättebra- och så blev hon lugn. Men sen inne på tunnelbanan skulle hon skriiiika. Folk skrattade och glodde på oss. Jag bara strök över hennes bröstet, så la hon sig ner.

Sen när vi skulle ut i T-centralen - så rusade hon ut, så backade jag bakåt in igen i tunnelbanan, störde folk - men det sket jag i och hon skulle sitta och jag väntade på alla folk gick ut, så blev Tyra lugn och följde fint bakom mig ut från tunnelbanan.

Jag hade 30 minuter på mig till tåget - så jag gick ut och rastade Tyra i lugn och ro. Sen satt vi inne vid ringen och tittade på folk för hon skulle bli lugn innan vi kliver in på tåget, så hennes sista minnesbild av ringen (T-centralen) skulle bli "lugn miljö". (Det fungerade, pga hemvägen så gick hon genom massa folk vid ringen utan problem. Kissade INTE! Hon har alltid kissat inne i ringen annars). På tåget charmade hon upp en biljett konduktör som sa hur söt hon var.

När vi var väl i Västerås så mötte tre personer upp mig och vi gick till gänget. Vi var ganska många och det var en trevlig promenad genom stan och längs vid svartån.

- Tyra uppträdde sig ÖVERFÖRVÄNTAN! I början vid tågstationen skulle hon hoppa till och försökte hälsa på en Staffe tik, Inga som är döv också. Men jag backade henne så slappnade hon av och hon skötte sig utmärkt ang koppeln hela promenaden. Hon försökte ibland gå för snabbt och framför mig, men det var bara att vända tillbaka och så fattade hon snabbt vinken och gick bredvid/bakom mig. Jag trodde hon skulle bli superstressad, stirrig, skrikig och helt omöjlig.
Men nej verkligen inte.  Blev så förvånad själv!



Jag är så stolt över mig själv och henne för idag!