Jag gillar inte att folk köper hund och skälet är "då har jag inga bortförklaringar till att inte motionera".

En hund kräver mycket mer än så, hunden ska inte bli ett objekt för att få oss motionera mer. Att ha en hund förblir det ett visst livstil. Inget blir sig lik som när man var ickehundägare.

Okej jag erkänner- jag HATAR att promenera, och skulle aldrig bege mig ut i skogen om jag inte hade nån hund med mig. Men jag ÄLSKAR detta när jag har en hund med mig. Det gör otroligt stort skillnad att ha en hund som sällskap eller en människa som sällskap i skogen/på promenad. Men jag har inte hundar för att motionera mer, utan jag ÄLSKAR detta livstil och vill leva med hundar. Jag är ute i skogen osv bara för mina hundar ska få de motion de behöver och jag glädjs över att se de lyckliga och trötta efteråt, ingenting för min egen skull att få upp konditionen, men jag får det på köpet.

Vill folk motionera mer och tror att en hund ska hjälpa- fråga era grannar om ni kan låna deras hund eller låna en hund från hundstallet. Istället för att skaffa en hund som lever minst tio år för att du ska motionera mer.

Alla vet att det fungerar en period sen går det sönder och man måste söka upp ett nytt sätt att få upp motivationen för att motionera. Så vad händer med hunden när hjälpen och motivationen försvinner och hunden förblir ett besvärlig objekt? Hamnar på blocket för tidbrist.

Vad tycker ni?


Då menar jag alltså inte de som har handikapp eller sjukdom som gör att de måste röra på sig livet ut och vill ha ett seriöst träningssällskap. Utan dessa vanliga barnfamiljer vars mamma som tycker hon fått för mkt fläsk på kroppen som hon vill ha bort, tex.