Det var så härligt idag på Hornsgatan, Pride Parad. Alla lyste om sina ögon och delade med sitt hjärta för samhället. Man visar upp att de är härliga människor, precis som vi alla heterosexuella.

Jag lever ständigt med homosexuella - då döva är en minoritet grupp i samhället och så känner man nästan alla döva. Eller känner och känner - men man känner till och vet vilka dom är ungefär. Jag känner folk som är våldtäktsmän till homosexuella i dövvärlden. Man lever automatiskt med dom, omöjligt att undvika - svårt och förklara för er som inte lever i en minoritet grupp. Ett annat tex - jag ser inte mina vänner som har utländskt ursprung som invandrande även om några de flydde hit med sina familjer när de var liten. Men när jag ser en utländskt hörande person så tänker jag h*n är invandrande. Helt sjukt. Vi har så stort identitet, att jag ser dom är döva och skiter i vart de komifrån eller om de är homosexuella. Man får bara acceptera det, vi är så liten grupp att vi alla accepterar alla helt naturligt. Och man får så mycket tillbaka, man lär sig så mycket, dela i flera olika upplevelser.

Jag blev så tårögd när jag såg mina vänner gick därnere på paraden, de var så stolta och sjöng "Döva homosexuella är stolta!". ÅHHHHHHHH!

De första 3 bilderna - deaaaf ;)





ALL KÄRLEK ÄR BRA KÄRLEK. TIDLÖS KÄRLEK.